sitter uppe sent i natt. har en del att pyssla med. sitter och gör fjöntiga ritövningar till min basic design kurs. design vet jag inte om det är så myket snack om egentligen men väldigt basic är det i alla fall!
den jobbigaste dagen i veckan är här men idag blir det inte lika jobbigt som vanligt eftersom den ena lektionen är inställd så jag är i princip ledig heeela långa dagen och går bara i skolan fram mot kvällen. ganska nice! förutom att det är nunnan som håller i lektionen på kvällen då då... menmen jag har några timmar kvar innan dess så.
ville bara dela med mig av mina upplevelser idag. två av dom i alla fall. var en sväng utanför skolområdet för att gå och tvätta och göra lite nödvändiga kosmetika inköp inför mid-termen i styling kursen nästa vecka (kommer bli så fett alltså!! haha..) det var precis i rusningstid så mycket folk var i rörelse. kom fram till ett övergångsställe med rött ljus och många många förbisusande vespor, så jag ställde mig snällt för att vänta på det gröna ljuset så klart. märker plötsligt hur det står någon ungefär en meter snett framför mig och stirrar på mig eller åtminstonne åt mitt håll. vrider blicken mot personen och det visar sig att det faktiskt är mig han/hon (det var svårt att avgöra) står och tittar på och jag får ett snabbt leende tillbaka. jag blir förvånad men ler så klart tillbaka och vrider tillbaka mitt huvud medan personen fortsätter stirra på mig. hahaha.. Helt crazy! man kommer inte undan eller smälter in någonstans i detta land. det är så sjukt skrattretande! att vi skulle vara såå speciella hade jag inte en tanke på. känns så sjukt udda för jag känner inte det som så märkvärdigt själv när jag tex. ser en skock med japaner utanför domkyrkan i lund. men jag borde kanske ställa mig och stirra lite mer jag med eller nått..
fick mig ytterligare en övergångsställeupplevelse denna dag. stod och väntade på ett annat rödljus och ser helt plötsligt en lång vit man i min ögonvrå, detta är så ovanligt att jag så klart reagerar på det och måste titta på honom. samtidigt som jag känner mig, som alltid när jag reagerar på att jag möter en annan vit människa, extremt fjöntig och dum. vrider tillbaka huvudet och lotsas som ingenting då jag så småning märker hur personen jag stirrat på stryker med blicken åt mitt håll över folkmassan och reagerar med att snabbt svänga tillbaka huvudet och stirra på mig. haha.. det är hemskt vilken samhörighet det blir mellan oss vita här i taiwan. det är sjukt och skit hemskt när man tänker på det. okej att svenskarna alltid drar sig till varandra på en del semesterorter bara för att dom är svenska. men att man reagerar och nästan hälsar på främlingar bara för att dom har samma hudfärg som en själv i ett land där, nästan, ingen är som en själv. craaazy men ganska naturligt antar jag. men man kan ju inte låta bli att känna sig som en idiot.
för att ytterligare poängtera hur faktiskt ovanliga och intressanta vi är här i taiwan så kan jag berätta att vi stup i kvarten blir tillfrågade om vi inte kan ställa upp på en bild med lite folk. vi märker jämnt och ständigt också folk som ställer sig och lotsas fotta något bakom oss men i själva verket är det oss dom vill ha på bild. ett annat fenomen som är ganska lustigt är när dom sakta smyger sig närmre och ställer sig och posar framför oss för att det bara ska se ut som att vi naturligt står där och umgås med dom eller nått. efter bara denna helgen i kenting lär jag ju vara med i minst 100 nya fotoalbum. undrar vad dom skriver under bilderna eller vad dom säger när dom visar sina foton för resten av släkten... ibland är man på humör och om folket som vill ha en på bild inte verkar alltför udda så kan jag väl ställa upp på en bild. men när det tex. kommer fram två äldre herrar som undrar om jag vill ställa upp på en bild med dom samtidigt som dom säger att dom lovar att inte säga det till min man eller pojkvän om jag inte säger det till deras fru. MY GOD! vad tror dom liksom... jag vände ryggen till.
en annan lustig approach var vi med om när vi låg på stranden i lördags. det stod ett gäng med killar en liten bit ifrån oss och man såg hur dom började kolla åt vårat håll och hur dom snackade om nått. så småningom kom det fram en kille som sa Hi! Nice to meet you. Would you mind taking a picture with all of us? njaaa... när man ligger i bikini på en strand och inte känner människorna som kommer fram och appropå ingenting tycker det är kul att träffas och vill ta ett foto med en själv så tackar man så klart nej. skulle ju inte alls kännas konstigt eller så... Om dom bara hade tänkt om lite och kanske kommit fram och börjat snacka med oss, som många faktiskt gör me för den delen, och typ i alla fall gjort en liiiten anstärngning att lära känna oss eller nått så kaaanske man efter ett tag kunde ta ett foto tillsamans. dock i och för sig nog inte heller då eftersom vi faktiskt var på stranden och var väldigt lättklädda..
när jag har ställt upp på bild har det antingen varit söta små barn inblandade eller unga fnittriga tjejer som typ tror att man är en fotomodel eller nått..
haha.. kom på ett nytt märkligt exempel på ett foto vi inte ställde upp på i helgen. det kom helt plötsligt fram en vit man till vårt bord på en restaurang och undrade om vi ville vara så gulliga och ställa upp på en gruppbild med hans fru innan vi började äta eftersom dom sett oss lite överallt hela dagen och tyckte att vi väl var speciella eller nått. hans fru var så klart taiwanesisk så så udda va det inte. men ärligt talat måste det väl känts hellöjligt för honom att komma fram och be om det. fel tajming dessutom. va fan! när man precis slått sig ner vid ett bord på en restaurang ska man då masa sig upp igen för att ta ett foto med en vilt främmande människa?.. ja det kanske man ska men nej.
ja. det var några rader om hur det är att vara en grupp med 9 unga svenska tjejer i taiwan, för jag tror ju faktiskt att det påverkar det hela ganska mycket. det är nog inte baaara så att vi utmärker oss för att vi är vita men nog mycket med för att vi är så många på en gång. det måste se kul ut i alla rulltrapper som vi kommer i flock i i alla fall.. haha.. det ser man på alla vi möter på andra sidan. alla som står och lugnt vilar blicken på alla människor som rullar förbi i motsatt riktning men så kom där en udda i skaran, aja, där kom en till visst, Oj en till! Men oj EN till.... nu måste jag nog vrida blicken tillbaka och oj va långt det sträckte sig.. men stämmer det här.. oj så många!
haha.. så är det! dagarna i ända... uppmärksamhet uppmärksamhet uppmärksamhet... aaaaaah... suckh... måste vara jobbigt att vara känd ;o)
den jobbigaste dagen i veckan är här men idag blir det inte lika jobbigt som vanligt eftersom den ena lektionen är inställd så jag är i princip ledig heeela långa dagen och går bara i skolan fram mot kvällen. ganska nice! förutom att det är nunnan som håller i lektionen på kvällen då då... menmen jag har några timmar kvar innan dess så.
ville bara dela med mig av mina upplevelser idag. två av dom i alla fall. var en sväng utanför skolområdet för att gå och tvätta och göra lite nödvändiga kosmetika inköp inför mid-termen i styling kursen nästa vecka (kommer bli så fett alltså!! haha..) det var precis i rusningstid så mycket folk var i rörelse. kom fram till ett övergångsställe med rött ljus och många många förbisusande vespor, så jag ställde mig snällt för att vänta på det gröna ljuset så klart. märker plötsligt hur det står någon ungefär en meter snett framför mig och stirrar på mig eller åtminstonne åt mitt håll. vrider blicken mot personen och det visar sig att det faktiskt är mig han/hon (det var svårt att avgöra) står och tittar på och jag får ett snabbt leende tillbaka. jag blir förvånad men ler så klart tillbaka och vrider tillbaka mitt huvud medan personen fortsätter stirra på mig. hahaha.. Helt crazy! man kommer inte undan eller smälter in någonstans i detta land. det är så sjukt skrattretande! att vi skulle vara såå speciella hade jag inte en tanke på. känns så sjukt udda för jag känner inte det som så märkvärdigt själv när jag tex. ser en skock med japaner utanför domkyrkan i lund. men jag borde kanske ställa mig och stirra lite mer jag med eller nått..
fick mig ytterligare en övergångsställeupplevelse denna dag. stod och väntade på ett annat rödljus och ser helt plötsligt en lång vit man i min ögonvrå, detta är så ovanligt att jag så klart reagerar på det och måste titta på honom. samtidigt som jag känner mig, som alltid när jag reagerar på att jag möter en annan vit människa, extremt fjöntig och dum. vrider tillbaka huvudet och lotsas som ingenting då jag så småning märker hur personen jag stirrat på stryker med blicken åt mitt håll över folkmassan och reagerar med att snabbt svänga tillbaka huvudet och stirra på mig. haha.. det är hemskt vilken samhörighet det blir mellan oss vita här i taiwan. det är sjukt och skit hemskt när man tänker på det. okej att svenskarna alltid drar sig till varandra på en del semesterorter bara för att dom är svenska. men att man reagerar och nästan hälsar på främlingar bara för att dom har samma hudfärg som en själv i ett land där, nästan, ingen är som en själv. craaazy men ganska naturligt antar jag. men man kan ju inte låta bli att känna sig som en idiot.
för att ytterligare poängtera hur faktiskt ovanliga och intressanta vi är här i taiwan så kan jag berätta att vi stup i kvarten blir tillfrågade om vi inte kan ställa upp på en bild med lite folk. vi märker jämnt och ständigt också folk som ställer sig och lotsas fotta något bakom oss men i själva verket är det oss dom vill ha på bild. ett annat fenomen som är ganska lustigt är när dom sakta smyger sig närmre och ställer sig och posar framför oss för att det bara ska se ut som att vi naturligt står där och umgås med dom eller nått. efter bara denna helgen i kenting lär jag ju vara med i minst 100 nya fotoalbum. undrar vad dom skriver under bilderna eller vad dom säger när dom visar sina foton för resten av släkten... ibland är man på humör och om folket som vill ha en på bild inte verkar alltför udda så kan jag väl ställa upp på en bild. men när det tex. kommer fram två äldre herrar som undrar om jag vill ställa upp på en bild med dom samtidigt som dom säger att dom lovar att inte säga det till min man eller pojkvän om jag inte säger det till deras fru. MY GOD! vad tror dom liksom... jag vände ryggen till.
en annan lustig approach var vi med om när vi låg på stranden i lördags. det stod ett gäng med killar en liten bit ifrån oss och man såg hur dom började kolla åt vårat håll och hur dom snackade om nått. så småningom kom det fram en kille som sa Hi! Nice to meet you. Would you mind taking a picture with all of us? njaaa... när man ligger i bikini på en strand och inte känner människorna som kommer fram och appropå ingenting tycker det är kul att träffas och vill ta ett foto med en själv så tackar man så klart nej. skulle ju inte alls kännas konstigt eller så... Om dom bara hade tänkt om lite och kanske kommit fram och börjat snacka med oss, som många faktiskt gör me för den delen, och typ i alla fall gjort en liiiten anstärngning att lära känna oss eller nått så kaaanske man efter ett tag kunde ta ett foto tillsamans. dock i och för sig nog inte heller då eftersom vi faktiskt var på stranden och var väldigt lättklädda..
när jag har ställt upp på bild har det antingen varit söta små barn inblandade eller unga fnittriga tjejer som typ tror att man är en fotomodel eller nått..
haha.. kom på ett nytt märkligt exempel på ett foto vi inte ställde upp på i helgen. det kom helt plötsligt fram en vit man till vårt bord på en restaurang och undrade om vi ville vara så gulliga och ställa upp på en gruppbild med hans fru innan vi började äta eftersom dom sett oss lite överallt hela dagen och tyckte att vi väl var speciella eller nått. hans fru var så klart taiwanesisk så så udda va det inte. men ärligt talat måste det väl känts hellöjligt för honom att komma fram och be om det. fel tajming dessutom. va fan! när man precis slått sig ner vid ett bord på en restaurang ska man då masa sig upp igen för att ta ett foto med en vilt främmande människa?.. ja det kanske man ska men nej.
ja. det var några rader om hur det är att vara en grupp med 9 unga svenska tjejer i taiwan, för jag tror ju faktiskt att det påverkar det hela ganska mycket. det är nog inte baaara så att vi utmärker oss för att vi är vita men nog mycket med för att vi är så många på en gång. det måste se kul ut i alla rulltrapper som vi kommer i flock i i alla fall.. haha.. det ser man på alla vi möter på andra sidan. alla som står och lugnt vilar blicken på alla människor som rullar förbi i motsatt riktning men så kom där en udda i skaran, aja, där kom en till visst, Oj en till! Men oj EN till.... nu måste jag nog vrida blicken tillbaka och oj va långt det sträckte sig.. men stämmer det här.. oj så många!
haha.. så är det! dagarna i ända... uppmärksamhet uppmärksamhet uppmärksamhet... aaaaaah... suckh... måste vara jobbigt att vara känd ;o)
2 kommentarer:
Ja, det var "några rader" om hur det är att vara famous! Njut av det så länge det varar för när du kommer hem så lär ingen titta på dig längre o då kommer du bli sur för det.. trust me, i've been there;)
kram från birthe och hanna som sitter här bredvid:)
Du, jag kom på att du måste förklara rubriken lite bättre.. Jag fattar inte.. Gör de d?!
Skicka en kommentar